Frigående höns och trädgård – hur gör man?
Jag får många frågor om hur det fungerar att kombinera frigående höns och trädgård. Det korta svaret är: inte alls. Det långa svaret är: jo hur bra som helst om man är beredd att göra vissa uppoffringar och hitta kreativa lösningar. Ibland är det precis så ljuvligt som det ser ut på bild i dyra, glansiga magasin där folk har märkeskläder då de mockar dynga, ibland är det bara kaos.
Vi har haft höns i snart tio år och vår flock som genom åren varierat mellan 5 och 15 individer, har varit frigående under somrarna. Här är några av de saker jag tycker att man ska tänka på om man vill ha frigående höns.
Höns rör sig på ganska stora ytor. Våra rör sig ca 100 meter från huset, i alla väderstreck. Det gäller i så fall att ha toleranta grannar, som inte tycker att det är jobbigt med ett gäng fjäderfän på besök då och då. Bor man nära hårt trafikerade vägar är det också något man måste ta i beaktande. Höns har sällsynt dåligt trafikvett.
Risken att någon eller några i flocken blir tagna av t. ex. rovfåglar är förstås högre med frigående höns. Under våra tio hönsår har vi haft fyra rovfågelsincidenter, två med dödlig utgång. Har man kycklingar eller små unghönor/tuppar kan också katter, skator och kråkor vara farliga. Räv och mårdhund rör sig mest nattetid eller tidiga morgnar och då är hönsen instängda i sitt hus, men vi har också haft besök av både räv och mårdhund vid andra tider på dygnet.
Nyutplanterade och ickeetablerade plantor löper risk för allvarlig skada i närheten av höns. Det handlar inte om att hönsen äter plantorna utan att de krafsar i marken runtomkring så att plantorna rycks upp ur jorden. Det har hänt åtskilliga gånger hos oss och jag har blivit lika ledsen varje gång. Tidigare har jag täckt känsliga planteringar med fiberduk, men det är inte hållbart i längden. Nu lägger jag i stället sten mellan plantorna i odlingslådor och rabatter (se bilder nedan) Ingen bar jord – inga krafsande hönsafötter bland plantorna. Det har fungerat över förväntan. Då växtkraften tar fart går det bra att plocka bort stenarna om man inte vill ha dem där. Redan etablerade rabatter är inga problem. Hönsen kan nog gå in bland pioner och stjärnflocka men stora plantor tar ingen skada av lite krafsande. I mina vanliga perennrabatter behöver jag alltså inte lägga sten mellan plantorna.
Bajs! Jo höns bajsar – mycket! De släpper sig varsomhelst, närsomhelst. I grusgångarna, på verandan, på picknickfilten, ingenting är omöjligt. Jag går bajsronden många kvällar, vilket innebär att jag går med en liten spade, plockar upp bajset och portionerar ut det i rabatter och krukor. Växtligheten mår jättebra och det mesta av bajset kommer faktiskt på ställen där man inte lider av det. Men visst tycker jag att det är jobbigt att kliva i en bajshög mitt framför ytterdörren på väg ut. Under åren har ett nytt ovesparadisiskt ordspråk kommit till: ”Skit ute, skit inne, skit i hjärta, skit i sinne”.
Det bästa med att ha frigående höns är ändå att märka hur nöjda de är, det stillsamma kluckandet (och ibland det väldigt högljudda skränandet!), jordbadandet, solandet och den specifika fanfaren en höna gör när hon lagt ett ägg. De sprider ett lugn omkring sig i oordning och kaos som annars kan råda.
Har man frigående höns kan man också bjudas på stora överraskningar, t. ex. i går blev vi väldigt överraskade då det visade sig att en av våra hönor överraskningsruvat fram fem överraskningskycklingar under vår veranda. Fem överraskningskycklinger som vi närmare räkning visade sig vara femton stycken. Jag skriver det igen: FEMTON! Har du funderat på att skaffa höns har du nu en enastående chans! Hör av dig i så fall!
Har du några tankar kring frigående höns? Berätta gärna!