Min lovsång till andrahandsprylar
Jag gillar att gå på loppis. Jag gillar också att handla via olika typer av annonssidor.
På annons kan man hitta charmiga, grönmålade kommoder som man absolut inte behöver, men gärna vill ha. En del gamla möbler har den där lite unkna, fuktiga lukten som inte känns så fräsch. Jag brukar torka ur med trasa och lite diskmedel och sedan ställa in en burk med ättika för att bort lukten.
Ett annat annonsköp är den här metallstegen som jag hittade då vi körde bil. Jag skrek så högt att M nästan körde av vägen. Det var helt klart en överreaktion från min sida, men stegen blev min.
Mitt kanske bästa annonsfynd är 50-talssoffan i nyskick för 50€. Den hade bara stått i finsalongen och var ej tillåten att sitta i. Nu står den i vår fulsalong och blir besutten och besudlad mest hela tiden.
Med åren har jag blivit ganska kräsen för egentligen finns det förstås sällan sådant som jag verkligen behöver, men jag har inte ett uns av minimalism i mig och hittar därför förvånansvärt mycket.
En minimalists mardröm.
Prissättningen på loppis kan vara ganska ojämn och ibland otroligt överprissatt. Ska man sälja på loppis blir plötsligt ens utrensade saker väldigt värdefulla. Jag har gång på gång kommit på mig själv med att himla med ögonen, grimasera eller yttra ett ganska högt ”näe” då jag sett kantstött porslin, urtvättade plagg, gamla inredningstidningar från 2016 och lampor i plast, märkt retro, till hutlösa priser.
Überschöne tassellampenschärmen kan jag aldrig gå förbi. De finns i köket, ovanför matbordet, i vardagsrummet och i sovrummet. När jag köpte lamporna på bilden tyckte M att det var lite besvärligt och sa beklagande till mannen i kassan: ”Ja det blev de här idag.” Mannen i kassan tröstade honom och sa att han tyckte att de var fina OCH billiga.
Även gamla plåtbrickor har en plats i mitt loppishjärta. De finaste har jag faktiskt fått i present. Den jättestora ryska blombrickan blir jag glad av varje dag och blommiga brickan med hopfällbar ställning under önskade jag mig i födelsedagspresent.
I somras gjorde jag ett brickbord av en jättestor loppisbricka (tror att jag betalade 1 eller 2€ för den) och ett färdigt brickstativ från Jysk för 9€. Det blev väldigt fint tycker jag.
Blomkrukor försöker jag spana efter på loppis, men hittar man fina kostar de ofta tusenmiljoner euro och det är för dyrt. Men några fina har jag samlat på mig.
Alla krukor har jag betalat mellan 1 och 5€ för (också de vita Waldemarsuddekrukorna).
Så – ser du en 158 cm lång kvinna med missnöjd min på loppis, så kan det vara jag som är ute och förfasar mig över orimlig prissättning. Inte för att jag nödvändigtvis vill ha de dyra, fula sakerna utan för att det är ORIMLIGT! Men vi gillar olika och det är okej. Så finns godbitarna där också – de som andra kanske rynkar på näsan åt men som jag köper. Tysk väggkeramik med gitarrpelande män, gamla resesouvernirer i trä och brunt 70-tals porslin hör till sådant som jag brukar få behålla för mig själv.