Silltunnan som överlevde
Vi brinner för att ta vara på gammalt, reparera och använda på nytt. Vi brinner också för att ta vara på material som vi kan ha nytta av senare även om vi i stunden inte vet hur och till vad. M brinner för sånt som är fult och tar massor av plats, jag samlar enbart på finheter.
Vi har ett rejält saltkar med en diameter på 1,20, som härstammar från M:s skärgårdsförfäder. Jag antar att man saltat sill i den så därför får den nu gå under benämningen silltunna. Den är fin och rejäl och ett riktigt gediget hantverk, helt impregnerad i salt för lång hållbarhet. Mycket plats tar den också! Därför ville vi gärna få ut den ur förrådet där den stått i några år. Ett tag tänkte jag att den vore fin som badtunna. Tänk att få sitta som packade sillar i en silltunna! De hygieniska aspekterna tog dock över och den tanken gick bort. I våras insåg jag att jag måste ha mer utrymme för tulpanerna och började då kasta lystna blickar på silltunnan.
Orsaken till att vi inte gjort något åt den tidigare är för att vi alltid känt att den är för fin att ställa utomhus i väder och vind. I går bestämde vi oss ändå för att göra slag i saken. Ända tills vi igen vände på tunnan, såg på hantverket, kände historiens vingslag och förfädernas vedermödor. Vi förmådde helt enkelt inte göra hål i tunnan och sedan se hur den blir i sämre skick för varje år. Så – silltunnan åkte upp på ”Röda faran” och tunna och bil kördes in på vinterförvaring IGEN. Min gissning är att silltunnan dyker upp i någon form snart, men då på ett sätt där den bevaras i ursprungligt skick.
Problemet med hundratals tulpanlökar kvarstod. Vi kollade på annons om någon ville bli av med en gammal badtunna. Det ville ingen. M. sa att han kan bygga en tunna åt mig. Det vet jag att han kan men tiden för tulpanplantering börjar kännas lite knapp så här i november och jag behövde en snabbare lösning. Därför blev det en rundel av några rader tegelsten, som jag tror blir väldigt bra i sin enkelhet. Själv hade jag skippat det extra grävandet, vattenpasset och finliret. Vilken tur att M tog över genomförandet.
Om någon vet något om silltunnor och saltkar får ni gärna lämna en kommentar. Är du ännu så lycklig att du har far- eller morfäräldrar i livet – prata med dem och ta reda på saker. De sitter inne med en enorm kunskap. Jag fick ha mormor och morfar med mig så länge och jag kommer hela tiden på saker jag vill fråga dem.
